Hejhej, Freja heter jag och är 15 år gammal, fast kan egentligen säga 16, då det inte alls är lång tid kvar.

Bor i västerbotten, nära Umeå i en håla som heter Nordmaling haha..

Länkar min blogg här också så ni får ett ansikte på vem det är som skriver. Min blogg hittar ni HÄR.

Menmen, nu släpper vi det och går direkt på det jag faktiskt har planerat att skriva.

 

Tänkte nu berätta lite om min och Rossanas ''resa'' tillsammans, och vi har känt varandra i lite mer än 2 år nu..

Vi blev vänner på ett väldigt komstigt sätt, men jag ångrar ingenting, snarare tvärtom, för tack vare ett litet beslut jag gjorde så fick jag världens finaste vän att ha vid min sida.

Och just anledningen till att vi blev vänner kommer jag inte att dela med mig av, då varken jag eller Rossana tycker om att prata om det, då det även är väldigt jobbigt för oss båda.

Men låt oss säga så här, vi kände en person bägge två, vi visste dock inte om varann, jag och Rossana alltså.

Men h*n som vi kände bägge 2, ljög för oss båda, utnyttjade oss, och betedde sig rent utav förjävligt.

Så jag minns att jag hade hört talas om Rossana, och massa frågor och funderingar kom upp i huvudet på mig, och jag ville veta sanningen om allt, och det var henne jag behövde prata med för att få veta sanningen, och få svar på dom frågor jag hade.

 

Jag var nervös och velade, ifall jag skulle skriva eller inte. Tillslut bestämde jag mig för att skriva, och fick efter ett tag svar. Sedan pratade vi ett tag, och därefter flöt allt på, vi blev vänner, bättre och bättre vänner, ju mer tiden gick. Och trodde aldrig jag skulle tacka den idioten som gjorde så här mot oss båda, men helt sjukt vad jag tackar h*n idag, då jag fått en vänskap för livet tack vare h*n.

 

Jag och Rossana bor tyvärr en bra bit ifrån varandra, hela 70 mil bort ifrån mig befinner hon sig, och ni kan inte ens ana hur mycket jag saknar henne, VARJE dag. Jag hade gjort allt för att ha henne närmre mig än 70 mil, men vi klarar detta tillsammans, för tillsammans klarar vi allt.

 

Vi var dumma nog, att för ett tag sen, börja bråka av helt onödiga anledningar, så vi bröt kontakten i rätt många månader.. Och det gick inte en dag då jag inte undrade hur hon mådde, hur hon hade det, och det fanns så mycket som jag ville att just hon skulle få ta del av.. Men var för feg för att bara ''bryta isen'' eller vad vi ska kalla det, men till sist tog hon steget och gjorde det, det är jag så otroligt jävla glad för.

 

Rossana är en människa som jag inte skulle klara mig utan, hon har ett hjärta av guld, ett leende som kan få en att orka, och bli skitglad, hon är världens mest underbaraste och snällaste människa, och dessutom är hon förstående, lätt att prata med och så omtänksam och så är hon världens vackraste människa på både ut och insidan.

 

Alla borde ha en vän som dig mitt hjärta, att få kalla dig min vän, det gör jag med stolthet och glädje.

Är så tacksam att få ha dig i mitt liv, du gör mig alltid på bra humör, är alltid ärlig, och förstår mig oavsett vad.

Jag saknar dig som tusan, och älskar dig så otroligt mycket, längtar så himla mycket tills vi ska ses igen, för nu är det alldeles för längesen sedan sist..

Även fast du är så långt bort, så är du i mitt hjärta, heeela tiden. Det får mig att orka lite mer, och det känns bättre. Men vi klarar det här. För ensamma är vi starka, men tillsammans är vi oslagbara.♥

Me love you long time.

 

(Nu kommer gamla bilder på oss, och ingen av oss är ens lite lik från hur vi såg ut då, så som vi ser ut idag.)